Nu hann det ju bli efter midnatt men det är dags att uppdatera lite bebisfakta för nu är det ny vecka igen. Igen! Vi vägde mig igår på 21+0 och jag väger fortfarande -6 kilo. Livmodern växer så det knakar och ligger ungefär två tvärfingrar ovanför naveln. Ligamenten gör ont och foglossningen känns som splittrat glas men jag är ju mest stilla så det går rätt bra ändå. Ungen är fortfarande vild och sparkar rejält hårt nu, jag kan verkligen inte fatta att det finns de som fortfarande inte känner nåt. Ibland känns det som att tarmarna väver nåt komplicerat i kombination med nån slags magomvridning, och det är inte nådigt när urinblåsan får sig en rejäl spark.
I stort sett alla äter nu järntillskott men jag behöver inte och det känns så skönt! Jag ska kollas igen vid 28 veckor och jag hoppas verkligen att det ser bra ut då med. En hink persilja motsvarar det järn jag behöver nu, varje dag. Det är inte lite.
Framöver blir ju måtten och vikten enbart ett allmänt genomsnitt eftersom de individuella skillnaderna ökar mer och mer nu men de stämmer ju på ett ungefär på alla i alla fall. Ungen beräknas vara 20 cm från huvud till stjärt och väga 420 g. Den kan suga på tumme och fingrar, knäppa händerna och skaka hand med sig själv. Den kan skilja på bittert och sött, reagera på starkt ljus och höga ljud och också på musik den uppfattar som behaglig. Den känner också smekningar och beröring utanpå magen.
Både ungen och magen ska nu börja växa rejält så det är dags att börja smörja in magen för det kan klia när skinnet töjs. Nu slog ungen en kullerbytta där inne. :-)
Vi var och pratade med en till läkare idag bland annat om förlossning. Om allt ser bra ut så verkar det som att jag kommer få prova att föda som vanligt och det känns bra för jag vill verkligen inte snitta om det kan undvikas. Håll tummarna för att allt går bra och att ungen lägger sig i nån form av kronbjudning, att ingenting händer som komplicerar grejer och att jag får må hyfsat just då. Sugklocka lär nog behövas men det är ok. Eftersom jag nog kommer att bli betraktad som en högriskgraviditet av mödravården och förlossningsläkarna efter papperen som skickas dit efter mötet idag så kanske det blir fler ultraljud, troligen ett eller två, men det skulle nog bara kunna vara kul även fast det är lite jobbigt att behöva åka dit.
Relativt strax efter förlossningen kommer jag att få göra en magnetkameraröntgen också, på hjärnan, nacken, ryggmärgen och hela resten av ryggen hela vägen ner i svanken. Det känns bra att det äntligen ska bli gjort. Läkaren som var en överläkare från polen var mycket bra, väldigt trevlig och professionell. Han blev lite överraskad över att vi inte tyckte att han hade det konstigaste namnet i världen och att vi till och med kunde uttala det hyffsat efter anvisning och inte kallade honom för den försvenskade versionen och han ofta blev hänvisad till. Folk kan vara så respektlösa. Vi fick äntligen veta hur man egentligen uttalar Krzysztof också! När vi äntligen hade en livs levande polack framför oss var jag tvungen att fråga.
