I lördags firade jag tvåveckorsjubileum för att jag inte hade kräkts sedan lördagkväll två veckor innan. Jag har mått vansinnigt illa och många gånger har det varit så nära men jag har inte kräkts. Nu efter 2,5 vecka trodde jag att det mirakulöst var över men nej då, så naiv ska man inte vara. Den blå hinken hade blivit lite dammig men nu är den urfrätt och ursköljd igen, mysigt värre. Sen när jag skulle skölja ur munnen och skynda mig därifrån hade jag förstås för bråttom men jag tänkte att eftersom jag står så nära toan så tar jag den istället för hinken, stort misstag… Munnen går ju rätt bra att sikta med men så klart vill näsan vara med om det roliga och nosfontäner är en helt annan sak, blä. Skvätt och skvitter och stänk överallt och svid och blod i näsan. Jag fick åtminstone inte på kläderna. Är det över nu då? Eller kan jag åtminstone få kräkas bara sisådär varannan vecka?
Kanske har jag klarat mig så pass bra för att jag har passat mig noga gällande vad jag äter och hur mycket. Vi var och köpte godis idag och det har jag inte ätit på evigheter, kan det vara det ungen protesterade mot? Jag får väl prova diet à la 1-åring igen och se om det går bättre igen då. En istapp vore gott.
Men det var envist som attans, det där illamåendet. Kanske är du extra känslig nu, mot tidigare. Och hormonerna spökar på…
Ja, enligt statistik och information skulle det ha gått över för 2-2,5 månad sen, pyttsan säger jag men vissa har det ju ännu värre förstås. Ja det måste vara det, jag är ju känslig mot hormoner och förändringar i vanliga fall också.